Klädångest
I fjol vid den här tidpunkten mådde jag dåligt och rasade i vikt ca 10 kg. Alla mina kläder hängde på mig som tält och därför shoppade jag rätt mycket nya som nu ligger och samlar damm i min garderob. Egentligen är detta inget som jag borde känna ångest över, för i dag är jag lycklig, sund och mår bra.
Då jag var så smal som jag var saknade jag mina former och längtade tillbaka till "gamla" Jenny. Min viktminskning var inget som jag hade önskat, utan en följd av min livssituation just då. Mamma kallade mig för en mager fågelunge och mina närmaste vänner poängterade att jag var alldeles för mager.
Nu undrar jag varför jag har sparat dessa kläder och tror att jag fortfarande skall komma i dem? Antar att det är samhällsidealet om att smal är vacker som även påverkat mig. Inser i dag att dagens samhälle uppmuntrar människor till att må dåligt. Visst fick jag själv höra många kommentarer angående min viktminskning, precis som att det var något positivt. Kommentarer som gav ett kort lyckorus som snabbt gick över. Men var jag lycklig? Nej verkligen inte. Då jag ser tillbaka på det gångna året har jag gått från att vara svag till att vara starkare än någonsin både fysiskt och psykiskt.
Tror det är dags att packa ner min vackra xs klänning, aldrig ta upp den igen och köpa mig en klänning som jag fyller ut med mina former och bära den med stolthet.
You go girl! ;) Tycker det låter som en bra idé att köpa en ny passande klänning istället. Smalast möjlig är ju inte bra, sunt är bättre!
Camilla: Du har så rätt! Glad och sund är bäst :)
kasta xs klänningen och köp en ny för det är du värd. Annars kan det ju hända att det blir något som påminner dig om tider du helst skall glömma varje gång du öppnar garderoben.
JAg tycker nog ltie som du om samhällsidealet som rådet. För att man är smal behöver det inte betyda att man lever sunt och mår bra. Hellre några extrakilon då om må bra!
Det är lite lustigt detdär. Trots att man vet att man mår bra av de där extra kg:na, så känns det inte fullt lika roligt att gamla kläder inte passar. Men tänker man på vilken extra styrka det där extra ger, är det ju inget snack om saken. Ja, lite flummigt blev det, men jag tror du förstår vad jag menar. Kram!
Cecilia: Skratta då jag läste ditt inlägg :) Tack för det! Som du skriver så tror jag hårt på att är man alltför mager och tränar mycket får knappast kroppen det bränsle den behöver. Sen har vi ju alla olika typer av benbyggnad, ämnesomsättning och kroppsform som inverkar på hur vi ser ut.
Snorkkis: Förstår precis vad du menar, för det är ju så som jag har känt. Men visst är man hellre stark och uthållig än svag och klen.
Vännen, d känns precis som jag sku ha skrivit din blogg idag, o precis som du så testa ja min nya(!!) jeanstunika o konstatera att jag inte är någon 36:a mera...huh, e rädd att knapparna flyger upp ida :D, men mår bättre än någonsin!You rock girl!!!Vackrare o starkare än någonsin är du oxå!
Hanna: Vilket pep talk :) Nej men ärligt Hanna vet du ju själv också att du strålar som aldrig förr. De e bara att fortsätta i samma riktning. Starkare och vackrare än någonsin!
