Berörd och rörd
I går kväll blev jag berörd på ett mycket fint sätt. En kille som gick i samma gymnasium som mig skickade ett mail åt mig. Han har haft en tuff skoltid och ville tacka mig för att jag stod upp för honom. Jag skriver inte detta ur ett egoistiskt perspektiv och tycker att det jag gjorde på något vis var storartat. Jag har alltid avskytt orättvisor och mobbning så för mig har det varit en självklar sak att visa min ståndpunkt.
Orsaken till att jag däremot vill ta upp detta är för att jag själv fick mig en tankeställare. Hur ofta tackar vi egentligen människor som är och har varit betydelsefulla i våra liv? Åtminstone jag rannsakade mig själv och funderade över ifall det finns någon som jag borde visa min uppskattning åt. Alla ni som läser detta och känner mig skall veta att ni är betydelsefulla och en viktig del av mitt liv. Utan er skulle jag inte vara den Jenny jag är i dag.
Nu blev detta väldigt sentimentalt och gullepluttigt. För att inte bli allt för "snäll" blir det ett pass BodyCombat i kväll för att plocka fram den lite tuffare sidan i mig :) 
Tror vi alla kunde bli bättre på att visa vår tacksamhet...
Så sant. Jag har också tänkt på likande saker ofta den senaste tiden. Många saker tar vi för givna.Vi borde stanna upp ibland och vara eftertänksamma och visa vår uppskattning kanske lite oftare än vad vi gör.
Cecilia: Absolut! Det är allt för mycket man tar för givet här livet.
