jennyclofqvist

...efter Lena förstås är min ipod. Den är så praktisk, går att klipsa fast var som helst, väger ingenting och stör mig inte då jag springer. Kan varmt rekommendera den ifall det är någon som funderar på att köpa en ny mp3-spelare. Det enda negativa är att den inte har nån display så det är inte alltid så lätt att hitta fram till just den låt som jag för tillfället vill lyssna på.



Även om jag älskar min ipod insåg jag idag om någonsin vikten av att ha en verklig träningskompis. Jag och Lena var på spinning. Efter det bestämde vi oss för att springa på löpband i 30 minuter. Mina ben var så tunga, minuterna tickade ovanligt långsamt. Ärligt så kändes det som en pina. Höjde volymen på ipoden och kämpade. Då 20 minuter hade gått var jag färdig att ge upp. Såg att Lena tappert kämpade på så jag valde att fortsätta och kämpa. Då 30 minuter hade gått kändes det som att jag hade bestigit ett berg. Då vi varvade ner sa Lena åt mig att det hade varit en pina för henne sen första minuten och att hon var färdig att ge upp vid 20 minuter. Tänka sig, båda hade haft samma tanke, men vi kämpade på för att den andra gjorde det. De e vad jag kallar för att pusha varandra till max. Härligt!

Till kvällsmål blev det en portion ekorågflingsgröt med skivad banan plus ett ägg för att få i mig proteiner. Resultatet av dagens träning: tungt men skönt :)

Dags o tvätta lite kläder och så blir det avkoppling i soffan framför tv:n.